Vi upplever väl alla den känslan ibland, den där känslan att tiden flög iväg utan att vi riktigt förstod var den tog vägen? Jag känner lite så. På ett sätt har de senaste månaderna sniglat sig fram, men när jag tänker på vilken månad vi är i nu kan jag inte riktigt förstå hur det kan ha gått så lång tid sedan jag tog studenten. Åtta månader närmare bestämt. Men kanske är det så att när man fyller ut tiden med planer och mycket saker att sysselsätta sig med så flyger tiden iväg lite. Man hinner inte riktigt stanna upp och ha tråkigt. 

Den 14e September 2014 var en stor dag. Med packning för nästan ett år flög jag själv för första gången, till ett stad jag drömt om länge. London. Hör jag namnet London tänker jag direkt på Pocahontas och glädjen hon kände när hon kom fram, med sjungande Londonbor som fyllde varje gatusten. Min käre vän Nellie hade gjort en så fin spellista inför avfärden, och när planet tog fart på startbanan strömmade "Good Life" ur hörlurarna och jag ville bara gråta. Jag var så lättad inför att ha klarat det svåra, avskedet. Euforin var påtaglig. Jag tror alltid att jag kommer att minnas den dagen. Det blev det första steget ut i vuxenvärlden utan att jag riktigt förstod det själv. Det var läskigt. Det går inte att förneka. Nervositeten kändes i varenda del av kroppen, och jag kände mig lite som en magnet son slets ifrån sin motpol. Men det är en viktig lärdom också, att veta att man kan även fast man är rädd. Att skilja på rädsla och vilja. 

Jag har inte haft särskilt mycket hemlängtan. Visst har vissa dagar varit jobbiga och många gånger har jag behövt gå iväg på kvällen för att "ranta" om dagen med Emely. Då har jag ibland känt "fan vad gör jag det här för?". Men det vet jag ju egentligen, det är bara det att det är svårt att se det fantastiska i påfrestande situationer. 

En utflykt till stammisstället Totally Swedish blir det också ofta. Att bli alldeles pirrig och rörd av att se en hushållsost eller en Marabou låter ju helt absurt, men att kunna gå in där och prata svenska med personalen och kolla igenom alla svenska varor är som att kliva hem i några minuter. Det hjälper faktiskt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag var bara ett barn när du snubblade in i mitt liv. Perioden då allt var upp och ner och du räddade mig. Du lät mig gråta och du tröstade mig med din lena och lätta hand över mitt hår, ditt öra riktat mot mina ord. Vi skrattade tillsammans, ditt kl...

Hej fina små saker som kanske läser min blogg. Min sommar har varit fullspäckad med skoj. Jag har varit på Hultsfredsfestivalen vilket var helt episkt roligt. Jag har flummat runt i Kungshamn med kompisar och i Göteborg. Jag gått över en blåsig och...

#5 Åka som Au PairJag har äntligen bestämt mig för vad jag vill göra efter gymnasiet och ni anar inte hur bra det känns. Jag vill åka och bo i USA igen, och den här gången som Au Pair. Det känns som en tung oro har släppt från bröstet och jag behöver...

                                              Så fina vänner!   ...